BYGGEMENSKAPER I TÜBINGEN - COMMUNITY BUILDING IN TÜBINGEN

Tübingen, TYSKLAND

Den lilla universitetsstaden Tübingen i södra Tyskland har under de senaste åren blivit känt för sin medvetna satsning på ett hållbart stadsbyggande. Efter Berlinmurens fall brottades många tyska städer med konsekvenserna av demilitariseringen. Plötsligt fanns centralt belägen mark som tidigare tillhört militären till städernas förfogande. I Tübingen stod kasernerna som tillhört de franska militärerna tomma och hade successivt  börjat förfalla.

Behovet av nya bostäder var stort i och Tübingens nya gröna, politiska ledning tog beslutet om att pröva sina visioner om en mer hållbar stadsutveckling. Man började i de Franska kvarteren som tidigare varit en fransk militärförläggning.  De gamla kasernerna rustades upp och inreddes till bostäder. Andra fastigheter i området uppläts till konstnärer och andra i behov av lokaler och arbetsplatser.

Bärande idéer var att bevara de gamla kasernerna och blanda dem med nya bostäder. För att skapa levande och attraktiva offentliga rum såg man gärna till att bottenvåningarna hade verksamheter och service.

Visionen var en stadsdel med en stark miljöprofil, med levande bottenvåningar och där bilarna fick ge plats till förmån för gående och cyklister.

Genom att skapa mindre byggrätter och ge stor frihet i arkitektoniskt uttryck och materialval åstadkom man en småskalighet med mångfald och variation.

Staden upplät marken till olika exploatörer men ställde också ambitiösa krav för genomförandet. Man önskade också involvera det boende tidigt  i processerna och skapade därför även förutsättningar för det man kallar för "Byggemenskaper".

En byggemenskap innebär att en grupp individer eller familjer sluter sig samman för att förverkliga sin idé om sitt boende framförallt i ett flerfamiljshus och på detta sätt blir sin egen byggherre.  Drivkrafterna varierar - det kan handla om att vilja bo ekologiskt, kunna påverka sin bostads utformning och men även kunna påverka kostnaden för sitt boende.

Intressenterna finansierar projektet med egna insatser, både ekonomiskt och med egna arbetsinsatser, från första projektdagen. De boende driver tillsammans projektet med stöd av professionella utvecklare.  

I staden Tübingen finns ett kommunalt bolag som hjälper till i denna process. De förmedlar kontakter mellan olika intressegrupper, banker, arkitekter, projektledare och entreprenörer. För att få en markanvisning måste den blivande byggemenskapen presentera i sitt förslag hur de uppfyller kvalitetskraven. De kan var krav på ett visst antal lägenheter för äldre eller handikappade, lokaler i bottenvåningen eller extra höga krav på låg energiförbrukning.

Att ge sig i en sådan här process kräver ett visst risktagande men efterhand har också dessa processer formaliserats och utvecklats. Det kan bli långa och utdragna processer som kräver insatser både i egen tid och i pengar. Under resans gång kan det finnas motstridiga viljor och risk för avhopp.

Byggemenskaperna passar inte alla och är inte heller den enda lösningen på ett hållbart och mer demokratiskt byggande. Personligen anser jag att det finns många fördelar, både för individen och för samhället.

Framförallt ser jag det som ett sätt att ge de boende möjlighet att påverka sitt eget boende och även kostnaderna genom delaktighet och transparens genom hela processen.

För samhället är det en stor vinst när de boende blir engagerade i samhällsplaneringen. Dessutom blir resultatet en större mångfald och en större variation i arkitektoniskt uttryck..

      

Tübingen, GERMANY

The small university town of Tübingen in southern Germany has in recent years become known for its deliberate focus on sustainable urban development. After the fall of the Berlin Wall many German cities wrestled with the consequences of the demilitarization. Suddenly was centrally located land that previously belonged to the military to the cities' disposal. In Tübingen stood caserns that had belonged to the French military empty and began to gradually decay.

The need for new housing was huge in Tübingen and the new green, the political leadership took the decision to try out their visions for a more sustainable urban development. It began in the French Quarter, formerly a French military camp. The old caserns were renovated and furnished to housing. Other properties in the area was made available to artists and others in need of room for different activities and workplaces.

The fundamental idea was to preserve the old caserns and mix them with new housing. To create vibrant and attractive public spaces was ground floors with activities and service encouraged.

The vision was a neighborhood with a strong environmental profile, with lively ground floors and where the cars had to make way for the benefit of pedestrians and cyclists.

By creating smaller development rights and give a great freedom of architectural expression and choice of materials a small-scale diversity and variation was achieved.

The city voluntarily donated land to various developers but also established ambitious requirements for implementation. They also wanted to involve the residents early in the processes and therefore also created the conditions "Community building".

The concept of  a "Community building" is basically to realize an idea of accommodation where a group of individuals or families join together and become their own developer. The incentives vary - it can be about wanting to live ecologically, to influence their residential design and but also could be able to affect the cost of their accommodation.

Stakeholders will finance the project with their own efforts, both financially and with their own working time, from the first project day. Residents manage the project with the support of professional developers. 

In the town of Tübingen the municipal corporation helps out in this process. They arrange contacts between different interest groups, banks, architects, project managers and contractors. To get a land allocation must the prospective community builders present in their proposals how they meet the quality standards. They can for example  be claims on a certain number of apartments for the elderly or infirm, activities and service on the ground floor or extra demands for low energy consumption.

Giving in a process like this requires some risk taking but eventually these processes also have formalized and developed. It can be long and drawn out processes that require action both in own time and money. Along the way, there may be conflicting wills and risk of defection.

The Communitiy building does not fit all, nor is it the only solution to a sustainable and more democratic building but personally I think that there are many benefits, both for the individual and for society.

Above all, I regard it as a way to give the residents the opportunity to influence their own accommodation and also the cost through participation and transparency throughout the whole process.

For society, I find it a big win when the residents get involved in community planning. Moreover, the result is a great diversity and variety in architectural expression.