ÅRSTA KYRKA - THE CHURCH OF ÅRSTA

PLATS : 59°17.746'N 18°3.104'E

ÅRSTA, STOCKHOLM. SVERIGE

ARKITEKT: JOHAN CELSING,  ÅR 2011

År 2011 kunde Årstaborna äntligen inviga sin nya kyrka. Arkitekten Johan Celsing har skickligt länkat den nya kyrkan med församlingshemmet från 1969. 

Det här blir ett intressant möte mellan det nya och det gamla där Celsing lyckats i sin strävan att skapa en samstämd helhet.  Han har arbetat med geometriska former där själva kyrkorummet har fått en strikt kvadratisk form. 

Exteriörens mörka, strama, brunröda massiva  tegelmurar står i överraskande kontrast till de ljusa interiörerna. Kyrkorummets nedre delar har försetts med en generös bänk av vitt, glaserat tegel  som löper utmed väggarna. 

Akustikteglet med bildar med sina små hål en abstrakt dekor som markerar gränsen till de vitkalkade tegelväggarna ovanför. 

Från de stora fönstren flödar dagsljuset och låter besökaren vila blicken på molnen och himlen utanför. De enkla och men stränga  formerna skapar förutsättningar för en detaljrikedom och omsorgsfullt gestaltade möten. 

Här möter det mjuka  det hårda, de blanka det matta, det vita det gråa, det ljusa det mörka. Väl regisserade möten som utan att vara påträngande  låter mig som besökare upptäcka nya detaljer allt eftersom.

Det gick åt över 100 000 tegelstenar men Årstaborna har verkligen fått en kyrka som är byggd för att bestå många år framöver.

" Årsta kyrka tilldelades Helgopriset 2013, Statens fastighetsverks arkitekturpris, tillika Sveriges största arkitekturpris på 150 000 kr. Johan Celsing Arkitektkontor, som ritat tillbyggnaden av församlingshemmet, Årsta kyrka, prisades för att lyfta en elementär arkitektur från 60-talet till helt nya höjder."  Statens Fastighetsverk 2013.

PLACE 59°17.746'N 18°3.104'E

ÅRSTA, STOCKHOLM. SWEDEN

ARKITEKT: JOHAN CELSING ,  ÅR 2011

In 2011, the inhabitants of Årsta finally inaugurate their new church. The architect Johan Celsing has cleverly linked the new church with the parish house from 1969.

Celsing succeeded in his efforts to create a harmonious whole with an interesting meeting between the new and the old. He has worked with geometric shapes, where the room för church services  got a strict square shape. 

The exterior's dark, austere, brown-red solid brick walls stands in surprising contrast to the bright interiors. The lower part of the room has been equipped with a generous bench of white glazed brick that runs along the walls. 

Acoustic bricks form with their small holes abstract decoration that marks the border with the whitewashed brick walls above. 

From the large windows which daylight and allows the visitor to rest his eyes on the clouds and sky beyond. The simple shapes creates prerequisites for detail and carefully designed meeting between different materials. 

Here the soft meets the hard, the shiny meets the matte, the white meets the gray and the bright meets the dark. Well directed metetings without being intrusive allows me as a visItor continuously discover new details 

It took more than 100 000 bricks but the residients of Årsta have certainly got at church that is bulit to endure for years to come. 

"Årsta church was awarded Helgopriset 2013, the National Property Board architecture prize, also the largest architectural prize of 150 000 SEK. Johan Celsing Architects, who designed the extension of the parish house, the church of Årsta , was praised for raising an elementary architecture from the 60th century to new heights" 
Staten Fastighetsverk 2013.

FINSMAKARENS TRÄDGÅRD -The garden of the connoisseur

PLATS:59°16'32.7"N 17°55'30.7"E

GAMLA SÖDERTÄLJEVÄGEN 194, SEGELTORP,  SVERIGE
ÅR: 2009

ARKITEKT:  Anette Lindberg, Lindberg & Stenberg Arkitekter
LANDSKAPSARKITEKT: Ulf Nordfjell, Lunab


Zetas trädgård - finsmakarens trädgård - är en annorlunda plantskola med en tillhörande inredningsbutik och ett vackert beläget trädgårdscafé. De nya byggnaderna omsluter en gammal trädgård och torget som bildas blir platsen för säsongens växter. 

Själva trädgårdscaféet ligger på en högre nivå och skuggas av flera, välvuxna, äldre träd. Från caféet har man en överblick över både trädgården och plantskolan med sitt stora sortiment av växter. I bakgrunden skymtar taken till kontor och butik som är täckta av blommande sedum. 

Fasaderna har fått kraftiga profiler av stål som omsluter träpaneler målade med svart slamfärg. Den grafiska betongen på gavlarna och de generösa skjutglaspartierna har fått mönster som inspirerats från växtvärlden.

Hela anläggningen är verkligen en pärla där de nya byggnaderna , den äldre trädgården och plantskolan samspelar till en mycket vacker och inspirerande miljö. 

PLATS : 59°16'32.7"N 17°55'30.7"E

GAMLA SÖDERTÄLJEVÄGEN 194, SEGELTORP,  SWEDEN
YEAR : 2009

ARCHITECT:  Anette Lindberg, Lindberg & Stenberg Arkitekter

LANDSCAPE ARCHITECT: Ulf Nordfjell, Lunab

Zetas´s garden - the connoissors´ garden - is an unusual nursery with an associated shop and a beautifully situated garden café. The new buildings are formed around an old garden and the sqauare in between is the habitat of seasonal plants.

The facades consists of sections of steeel surrounded by wooden panels painted with black earth paint. The graphic concrete on the sides and the generous sliding glass sections have received pattern inspired by the plant world. A carpet of sedum plants cover the roofs.

The garden café is situated at a higher level and is shaded by several old trees. From the café there is a nice overview of both the garden and the nursery.

The entire property is truly a gem where both buildings, the old garden and the nursery interact as a very inspiring and beautiful place.

. 

KONSERTHUSET - THE CONSERT HALL OF STOCKHOLM

PLATS : 59°20'06.2"N 18°03'47.1"E

HÖTORGET, STOCKHOLM. SVERIGE

ARKITEKT: IVAR TENGBOM,  ÅR 1920-26 

Hötorget i centrala Stockholm har anor från mitten av 1600-talet. Under 1700-1800 talet kantades torget av bostadsbebyggelse och bodar för olika hantverkare. På torget såldes både kött och fisk och andra mejerivaror. Idag är torget handelsplats främst för blommor, frukt och grönsaker.

Men en gång om året, den 6:e december, töms torget och ger istället plats för limosiner och taxibilar. Då anländer årets nobelpristagare för att under högtidliga former ta emot sina priser i Konserthuset.

I januari 1921 avgjordes arkitekttävlingen om Konserthuset med Ivar Tengbom som vinnare med sin kubiska byggnad med släta putsade ytor i en för staden ovanlig  blå färgton. Tengbom hade medvetet vänt huvudentrén mot det livliga Hötorget med sin torghandel.

Fasaden och trapporna blir också solbelysta vilket också efterstävades som en motvikt mot de strama korintiska kolonnerna i grå granit. Trapporna är verkligen en populär samlingsplats för Stockholmarna speciellt när vårsolens första strålar letar sig fram och ner på trappstegen.

I fontängruppen Orefeusbrunnen,  av skulptören Carl Milles,  stiger Orfeus ner i dödsriket för att väcka de döda med sin musik och hämta tillbaka sin älskade Eurydike. Om man är uppmärksam kan man se att en av invånarna i dödsriket har fått låna Beethovens anletsdrag.

Väl inne i konserthuset finns två konsertsalar. Den mest välbekanta i olika sammanhang är den stora konserthallen. Här är inspirationen en öppen palatsgård omgiven av kolonnader. Den lilla konsertsalen kallas även Grünewaldsalen efter konstnären Isaac Grünewald som dekorerat både tak och väggar.

Vackra exempel på tjugotalsklassicism  i detaljer finns fortfarande att upptäcka på många ställen i byggnaden. Här finns specialritade belysningsarmaturer, trappräcken, dörrhandtag och unika dörrar och glaspartier.

Med det strama konserthuset som fond till den stundtals mycket livliga torghandeln utgör Hötorget en av Stockholms mest intressanta platser. Här finner man en spännande blandning av Stockholmare i alla åldrar och med olika bakgrund. 

PLACE : 59°20'06.2"N 18°03'47.1"E

HÖTORGET, STOCKHOLM. SWEDEN

ARCHITECT: IVAR TENGBOM,  YEAR 1920-26 

The Haymarket in central Stockholm dates from the mid of 1600. During the 1700-1800's the square was used of various artisans. Today the square is a trading place mainly for flowers, fruit and vegetables. 

But once a year, on December 6th the square is emptied and instead provides space for limousines and taxis. At this day the Nobel Prize winners arrives to ceremonially receive their prizes at the Concert Hall.

In January 1921 the architectural competition for the concert hall was determined with the architect  Ivar Tengbom as the winner with his cubical building with smooth plastered surfaces in an unusual blue hue. Tengbom had also deliberately turned the main entrance to the vibrant Haymarket with its open-air marketplace.

 The facade and the stairs are also sunlit which was an aim to balance the austere Corinthian columns of gray granite. The stairs are really a popular gathering place for people of Stockholm especially when the spring sun's first rays are searching its way down to the steps.

In the Fountain Group, Orefeusbrunnen, by the sculptor Carl Milles, Orefeus is risning  down to the underworld to wake up  the dead with his music and bring back his beloved Eurydice. If you pay attention you can see that one of the inhabitants of the underworld has borrowed the facial features of Beethoven.

Once inside you will find two concert halls. The most familiar is the large concert hall. Here is the inspiration an open palace courtyard surrounded by colonnades. The small concert hall is also called the hall of Grünewald because the artist Isaac Grünewald decorated both ceilings and walls.

Still beautiful examples of Swedish´s grace are to discover in many places in the building. Here are custom designed light fittings, stair railings, door handles and unique doors.

With the stiff concert hall as a background to the sometimes very lively marketplace the Haymarket still is one of Stockholm's most interesting places. Here you will find an exciting mix of Stockholm residents of all ages and backgrounds.

STOCKHOLMS STADSHUS - THE CITY HALL OF STOCKHOLM

PLATS :  59°19'39.0"N 18°03'15.6"E

KUNGSHOLMEN, STOCKOLM. SVERIGE

ARKITEKT: RAGNAR ÖSTBERG  ÅR 1923 

Snart är det dags för den högtidliga nobelfesten i Stockholms stadshus. Då fylls den Blå Hallen med nobelpristagare, kungligheter och andra celebriteter för att fira årets Nobelpristagare. Gästerna samlas i den Gyllne salen och skrider sedan nerför den berömda trappan till de dukade borden i Blå Hallen. Många har säkert frågat sig varför den kallas just Blå Hallen eftersom det inte syns ett spår av blått. Förklaringen är att arkitekten Ragnar Östberg från början tänkte sig väggarna täckta av blå puts men ändrade sig i sista stund.

Stadshuset är helt säkert Sveriges mest kända byggnad och ritades av arkitekten Ragnar Östberg under 1920-talet. Efter en byggtid på närmare femton år invigdes Stadshuset på midsommarafton den 23:e juni år 1923. Detta till minne av 400-årsdagen av kung Gustav Vasas intåg i Stockholm.

Under 1920-talet var strömningarna nationalromantiska och stadshuset är ett utmärkt exempel på den stil som kom att kallas den nationalromantiska. Men både exteriört och interiört finns inslag av helt andra stilar som italiensk renässans, nordisk gotik och islamisk konst. Östberg förenade dessa olika stilar till en helt egen arkitektur som inte har sin motsvarighet någon annan stans i Sverige.

När man betraktar Stadshuset från Riddarholmskajen blir det också tydligt att Östberg inspirerats av den venetianska arkitekturen som t.ex. Dodgeplalatsets arkader och Markuskyrkans kampanil. Intressant är att just stadshustornet var den del av arkitekturen som Östberg kämpade med in i det sista. Många skisser finns på olika alternativa avslutningar. 

Tornspiran kröns av tre stora förgyllda kronor som är en mycket gammal symbol för Sverige. Om man orkar kämpa sig upp för de 365 trappstegen väntar som belöning en fantastisk utsikt över det magnifika stadsrum som bildas mellan Riddarfjärden och Söders höjder. 

Men stadshuset är inte bara storslagen arkitektur eller inramning för den högtidliga Nobelfesten. Det är fortfarande en fungerande arbetsplats för Stockholms kommunledning och förvaltning. Här sammanträder kommunfullmäktige var tredje vecka i den imponerande rådssalen. Takhöjden är imponerande nitton meter och takstolarna se ut att ha fått sin inspiration från vikingatiden.

Och på väggarna i den Gyllene Salen, med sina 18,6 miljoner mosaikbitar i färgat glas och guld, finns ett delikat byggfel.  Stockholms skyddshelgon S:t Erik, saknar huvud. Felet är förmodligen förorsakat av arkitekten själv på grund av en sen ändring.

För de flesta av oss, som förmodligen aldrig för en inbjudan till Nobelfesten, kan jag varmt rekommendera att följa med på en guidad tur. Då får ni se och höra ännu fler spännande detaljer och berättelser om Stadshuset och arkitekten Ragnar Östberg.

PLACE :  59°19'39.0"N 18°03'15.6"E

KUNGSHOLMEN, STOCKOLM, SWEDEN

ARCHIITECT: RAGNAR ÖSTBERG  YEAR 1923

Soon it`s time for the solemn Nobelbanquette in the City Hall of Stockholm. This will fill the Blue Hall with Nobel laureates, the royal family and other celebrities to pay tribute to this year´s winners of the Nobel prices. Guests gather in the Golden Hall and proceed the famous stairs down to the decorated tables in the Blue Hall. Many people have asked themselves why it is called the Blue Hall and the explanation is that the architect Ragnar Östberg from the beginning imagined the walls covered wtih blue plaster but changed his mind in the end. 

The City hall is certainly Sweden´s most famous building and was designed by the architect Ragnar Östberg in the 1920s. After a construction period of nearly 15 years the inauguration ceremony took place on Midsummer June 23, in 1923. This was in memory of the king Gustav Vasa who exactly 400 years earlier marched to Stockholm.

When looking at the City Hall from the quay of Riddarholmen, it is also obvious tha Östberg was inspired by venetian architecture such as the arcades of the Dodge Place and the campanile of St Markus church. It is also interesting that the tower was the part of the architecture that Östberg struggled most with. Many sketches shows different alternatives of the tower.

The spire is crowned by three large, gilted crowns which is a very old symbol of Sweden, If you have the energy to climb the 365 steps the reward is a stunning view of the magnificent city landscape formed of the waters of Riddarfjärden anf the heights of the island of Södermalm.

But the City Hall is not only grand architecture or a setting for the Nobel banquette. The City Hall is also the workingplace for the leadership of Stockholm Municipality and administration. The council meets every third week in the impressive Council chamber. The ceiling height is impressive nineteen meters and the rafters appears to have been inspired of the Viking era. 

And on the walls of the Golden Hall, with its 18.6 million mosaic pieces of colored glass and gold, hides a delicate construction defect. Stocholm´s patron the Saint St. Erik has no head. The error was probably caused by the architect himself because of a late change. 

For most of us, who probably never will get an invitaiton to the Nobel Banquet, I can recommend to take a guided tour. Then you will hear and see even more exciting details and stories about the City Hall and learn more about the architect Ragnar Östberg.

BYGGEMENSKAPER I TÜBINGEN - COMMUNITY BUILDING IN TÜBINGEN

Tübingen, TYSKLAND

Den lilla universitetsstaden Tübingen i södra Tyskland har under de senaste åren blivit känt för sin medvetna satsning på ett hållbart stadsbyggande. Efter Berlinmurens fall brottades många tyska städer med konsekvenserna av demilitariseringen. Plötsligt fanns centralt belägen mark som tidigare tillhört militären till städernas förfogande. I Tübingen stod kasernerna som tillhört de franska militärerna tomma och hade successivt  börjat förfalla.

Behovet av nya bostäder var stort i och Tübingens nya gröna, politiska ledning tog beslutet om att pröva sina visioner om en mer hållbar stadsutveckling. Man började i de Franska kvarteren som tidigare varit en fransk militärförläggning.  De gamla kasernerna rustades upp och inreddes till bostäder. Andra fastigheter i området uppläts till konstnärer och andra i behov av lokaler och arbetsplatser.

Bärande idéer var att bevara de gamla kasernerna och blanda dem med nya bostäder. För att skapa levande och attraktiva offentliga rum såg man gärna till att bottenvåningarna hade verksamheter och service.

Visionen var en stadsdel med en stark miljöprofil, med levande bottenvåningar och där bilarna fick ge plats till förmån för gående och cyklister.

Genom att skapa mindre byggrätter och ge stor frihet i arkitektoniskt uttryck och materialval åstadkom man en småskalighet med mångfald och variation.

Staden upplät marken till olika exploatörer men ställde också ambitiösa krav för genomförandet. Man önskade också involvera det boende tidigt  i processerna och skapade därför även förutsättningar för det man kallar för "Byggemenskaper".

En byggemenskap innebär att en grupp individer eller familjer sluter sig samman för att förverkliga sin idé om sitt boende framförallt i ett flerfamiljshus och på detta sätt blir sin egen byggherre.  Drivkrafterna varierar - det kan handla om att vilja bo ekologiskt, kunna påverka sin bostads utformning och men även kunna påverka kostnaden för sitt boende.

Intressenterna finansierar projektet med egna insatser, både ekonomiskt och med egna arbetsinsatser, från första projektdagen. De boende driver tillsammans projektet med stöd av professionella utvecklare.  

I staden Tübingen finns ett kommunalt bolag som hjälper till i denna process. De förmedlar kontakter mellan olika intressegrupper, banker, arkitekter, projektledare och entreprenörer. För att få en markanvisning måste den blivande byggemenskapen presentera i sitt förslag hur de uppfyller kvalitetskraven. De kan var krav på ett visst antal lägenheter för äldre eller handikappade, lokaler i bottenvåningen eller extra höga krav på låg energiförbrukning.

Att ge sig i en sådan här process kräver ett visst risktagande men efterhand har också dessa processer formaliserats och utvecklats. Det kan bli långa och utdragna processer som kräver insatser både i egen tid och i pengar. Under resans gång kan det finnas motstridiga viljor och risk för avhopp.

Byggemenskaperna passar inte alla och är inte heller den enda lösningen på ett hållbart och mer demokratiskt byggande. Personligen anser jag att det finns många fördelar, både för individen och för samhället.

Framförallt ser jag det som ett sätt att ge de boende möjlighet att påverka sitt eget boende och även kostnaderna genom delaktighet och transparens genom hela processen.

För samhället är det en stor vinst när de boende blir engagerade i samhällsplaneringen. Dessutom blir resultatet en större mångfald och en större variation i arkitektoniskt uttryck..

      

Tübingen, GERMANY

The small university town of Tübingen in southern Germany has in recent years become known for its deliberate focus on sustainable urban development. After the fall of the Berlin Wall many German cities wrestled with the consequences of the demilitarization. Suddenly was centrally located land that previously belonged to the military to the cities' disposal. In Tübingen stood caserns that had belonged to the French military empty and began to gradually decay.

The need for new housing was huge in Tübingen and the new green, the political leadership took the decision to try out their visions for a more sustainable urban development. It began in the French Quarter, formerly a French military camp. The old caserns were renovated and furnished to housing. Other properties in the area was made available to artists and others in need of room for different activities and workplaces.

The fundamental idea was to preserve the old caserns and mix them with new housing. To create vibrant and attractive public spaces was ground floors with activities and service encouraged.

The vision was a neighborhood with a strong environmental profile, with lively ground floors and where the cars had to make way for the benefit of pedestrians and cyclists.

By creating smaller development rights and give a great freedom of architectural expression and choice of materials a small-scale diversity and variation was achieved.

The city voluntarily donated land to various developers but also established ambitious requirements for implementation. They also wanted to involve the residents early in the processes and therefore also created the conditions "Community building".

The concept of  a "Community building" is basically to realize an idea of accommodation where a group of individuals or families join together and become their own developer. The incentives vary - it can be about wanting to live ecologically, to influence their residential design and but also could be able to affect the cost of their accommodation.

Stakeholders will finance the project with their own efforts, both financially and with their own working time, from the first project day. Residents manage the project with the support of professional developers. 

In the town of Tübingen the municipal corporation helps out in this process. They arrange contacts between different interest groups, banks, architects, project managers and contractors. To get a land allocation must the prospective community builders present in their proposals how they meet the quality standards. They can for example  be claims on a certain number of apartments for the elderly or infirm, activities and service on the ground floor or extra demands for low energy consumption.

Giving in a process like this requires some risk taking but eventually these processes also have formalized and developed. It can be long and drawn out processes that require action both in own time and money. Along the way, there may be conflicting wills and risk of defection.

The Communitiy building does not fit all, nor is it the only solution to a sustainable and more democratic building but personally I think that there are many benefits, both for the individual and for society.

Above all, I regard it as a way to give the residents the opportunity to influence their own accommodation and also the cost through participation and transparency throughout the whole process.

For society, I find it a big win when the residents get involved in community planning. Moreover, the result is a great diversity and variety in architectural expression.

MARKUSKYRKAN I BJÖRKHAGEN - THE CHURCH OF MARKUS IN BJÖRKHAGEN

PLATS :  PLATS :  59°17'32.6"N 18°7'4.8"E

MALMÖVÄGEN 51, STOCKHOLM, SVERIGE

ARKITEKT: SIGURD LEWERENTZ

ÅR:  1956



Bakom de vita björkstammarna skymtar kyrkobyggnaden i varmt, rödbrunt murat tegel. Stammarna avtecknar sig vackert mot de slutna fasaderna och ger ett effektfullt spel mellan ljus och skugga.

Markuskyrkan är resultatet av en arkitekttävling där förslaget från arkitekten Sigurd Lewerentz utsågs som vinnare. I sitt tävlingsförslag valde han att placera en diskret och låg kyrkobyggnad som kunde tala sitt eget språk utan hänsyn till omgivningen.

Som arkitekt hämtade Lewerentz ofta sin inspiration från naturen men var samtidigt mycket intresserad av det matematiska som det Gyllne snittet. Han arbetade också ofta med symmetrier och med att deformera och förskjuta för att åstadkomma rörelse i rummen.

I Markuskyrkan har Lewerentz använt befriande få och obearbetade material. Han har arbetat med hårdbränt tegel från Helsingborg, keramiska golvplattor från Höganäs, lättbetong i tak och furu i limträbalkar. På taken ligger kopparplåt eller papp. Även inuti kyrkan finns samma tegel både på väggar och i de välvda taken. Inredningsdetaljerna är i furu, mässing och kalksten. Målning har använts mycket sparsmakat.

I kyrkan finns inga dörrfoder, socklar eller tätningslister.  De elektriska ledningarna har dragits direkt på väggarna. Här i Markuskyrkan använde Lewerentz för första gången stora isolerglasfönster utan karmar och istället elastiska fogmassor. Fönstren ramar i vissa lägen in naturen utanför och blir till stora tavlor i kyrkorummet. Belysningen, i form av lyktor och ljuskronor är av mässing.

Konstnärsparet Barbro och Robert Nilsson fick här också tillföra mer taktila och mjuka material i form av vackra vävnader och exempelvis fårskinnsklädda stöd för de knäböjande. Robert Nilsson har även komponerat  dricksfontänen i gjuten brons vid dammen mellan församlingshuset och pastorsexpeditionen.

Redan under byggnadstiden väckte kyrkan berättigad stor uppmärksamhet och gjorde arkitekten Sigurd Lewerentz känd för en större publik. Det första Kasper Salinpriset gick till Markuskyrkan 1962.  Detta pris utdelas årligen av Sveriges Arkitekter till ett svenskt byggnadsverk eller grupp av byggnader. Det anses vara det förnämsta priset i sitt slag i Sverige.

Kyrkan uppmärksammas fortfarande för sin kompromisslösa skönhet och om något byggnadsverk förtjänar epitetet tidlös så är Markuskyrkan, i mitt tycke, ett utmärkt exempel.

PLACE:  59°17'32.6"N 18°7'4.8"E

MALMÖVÄGEN 51, STOCKHOLM, SWEDEN

ARCHITECT: SIGURD LEWERENTZ

YEAR:  1956

Behind the white birch trunks you glimpse the church building in warm, maroon brick. The trunks stand out beautifully against the bricked wall and creates a dramatic inteplay of light and shadows.

The church of Markus is the result of an architectural competition in which the proposal from the architect Sigurd Lewerentz was named the winner. In the competition he chose to place a discreet and low church who could speak its own language without regard to its surroundings.

As an architect Lewerentz often took  his inspiration from nature but he was also very interested in mathematichs  as in the golden ratio. He also often worked  with symmetries and to deform and displace to provide movement in the rooms.

In the church of Markus Lewerentz spent very few and raw materials. He worked with hard-baked brick from Helsingborg, ceramic floor tiles from Höganäs, concrete ceilings and wooded beams. On the roof is a copper plate or cardboard. Even inside the church you find  the same  bricks in both  walls and arched ceilings. The interior details are in pine, brass and limestone. Painting has been used very sparse.

The church has no architraves, skirting or seals. The electrical lines have been drawn directly on the walls. Lewerentz used here for the first time large glazed windows without frames wtih  elastic sealants. The windows frames in certain positions the wild outside and turn it into large paintings in the church. The lighting in the form of lamps and chandeliers are made ​​of brass.

The artistic couple Barbro and Robert Nilsson got here the possibility to bring more tactile and soft materials in  form of beautiful fabrics and as an example sheepskin-covered support for  kneeling. Robert Nilsson  composed the drinking fountain in cast bronze at the dam between the parish house and the parish office.

Already during the construction period the church brought entitled attention and did the architect Sigurd Lewerentz known to a wider audience. The first Kasper Salin prize went to the church of Markus in 1962. This prize is awarded annually by the Swedish Association of Architects to a Swedish buildings or group of buildings of high architectural class. It is considered the finest price of its kind in Sweden.

Church still recognized for its uncompromising beauty and if anything deserves the epithet timeless is the church of Markus, in my opinion, an excellent example.

DOMKYRKAN I LUND - THE CATHEDRAL OF LUND

PLATS :  59°18'48.0"N 18°8'26.5"E

STORA SÖDERGATAN I LUND, SVERIGE
ARKITEKT: DONATUS,  ADAM VAN DÛREN, CG BRUNIUS, HELGO ZETTERVALL, EILER GRAEBEÅR:  1103 -1145 

Domkyrkan i Lund är ett imponerande byggnadsverk. Dess karaktäristiska torn syns på flera mils håll från den skånska slätten och de båda tornen dyker också upp i oväntande vinklar i stadens centrala delar. Den är känd som Nordens främsta romanska katedral. 

Arbetet med att bygga kyrkan började 1103 då Lunds biskop utnämndes till ärkebiskop över hela Norden. Arkitekten Donatus ledde arbetet och till sin hjälp han skickliga stenhuggare från Rhentrakten och från Italien.  Högaltaret kunde invigas  år 1145. 

Kyrkan har restaurerats flera gången och kända namn i detta sammanhang är den westfaliske stenghuggaren Adam van Dûrer, CG Brunius och Helgo Zettervall. Den senare lät göra en kontroversiell restaurering då han under de sena 1800-talet lät riva hela västfasaden och de ursprungliga tornen för att uppföra nya torn i nyromansk stil. Det är dessa torn Du ser idag.

Missa inte att gå ner till kryptan. Där hittar Du jätten  Finn på en av kolonnerna. Enligt sagan var det egentligen han som lät bygga Lunds domkyrka. Men Finn ville riva kyrkan eftersom han inte fått betalt för kyrkbygget. Enligt sägnen förminskades han och förstenades vid kolonnen och här står han kvar än idag.   

Ytterligare en sevärdhet är det medeltida uret som kom till domkyrkan omkring 1425. Det finns bara tre ur som liknar detta i hela Europa. Uret är både kalender och ett astronomiskt ur. Ett par gånger om dagen spelar uret och till tonerna av den medeltida hymnen In Dulci Jubilo rör sig de tre vise männen med sina tjänare runt Maria med Jesusbarnet,  

Domkyrkan har dominerat den lilla universitetsstaden Lund i snart 1000 år och många är de historiska händelser som ägt rum på platsen.

LOCATION :  59°18'48.0"N 18°8'26.5"E

STORA SÖDERGATAN I LUND, SWEDEN
ARCHITECT: DONATUS,  ADAM VAN DÛREN, CG BRUNIUS, HELGO ZETTERVALL, EILER GRAEBE YEAR:  1103 -1145 

The cathedral in Lund is an impressive building. Its distinctive towers are visible for miles from the plains surrounding the city. The two towers are also appearing in unexpected angles in the city center. It is known as the foremost Nordic romanesque chatedral. 

The work of building the church began in 1103 when the bishop of Lund was appointed archbishop over Scandinavia. Assisted by skilled stonemasons from Germany and Italy the architect Donatus led the construction.  In 1145 was the high altar consecrated.

Several times has the cathedral been restored and well known names in this context is the stonemason Adam van Durer, CG Brunius and Helgo Zettervall. The latter was responsible for the controversial demolition av the western facade and the original towers in order to build new towers in a neo romanesque stye. It is these towers you meet today.

Do not miss a visit to the crypt.There you will find the giant Finn on one of the columns. According to the tale it was Finn who built the cathedral. But Finn wanted to demolish the church because he had not been paid for the construction.  According to legend, he was diminished and petrified at the column and here he still remains today.

Another attraction is the medieval clock that came to the cathedral around 1425. There are only three if which are similar to this throughout Europe. The clock works both as a calendar and an astronomical clock. A couple of times a day the three wise men with their servants moves around May with baby Jesus to the sounds of the medivial hymn In Dulci Jubilo. 

The Cathedral has dominated the small university town of Lund in almost 1000 years  and many are the historical events that have occurred on the site.