STOCKHOLMS STADSHUS - THE CITY HALL OF STOCKHOLM

PLATS :  59°19'39.0"N 18°03'15.6"E

KUNGSHOLMEN, STOCKOLM. SVERIGE

ARKITEKT: RAGNAR ÖSTBERG  ÅR 1923 

Snart är det dags för den högtidliga nobelfesten i Stockholms stadshus. Då fylls den Blå Hallen med nobelpristagare, kungligheter och andra celebriteter för att fira årets Nobelpristagare. Gästerna samlas i den Gyllne salen och skrider sedan nerför den berömda trappan till de dukade borden i Blå Hallen. Många har säkert frågat sig varför den kallas just Blå Hallen eftersom det inte syns ett spår av blått. Förklaringen är att arkitekten Ragnar Östberg från början tänkte sig väggarna täckta av blå puts men ändrade sig i sista stund.

Stadshuset är helt säkert Sveriges mest kända byggnad och ritades av arkitekten Ragnar Östberg under 1920-talet. Efter en byggtid på närmare femton år invigdes Stadshuset på midsommarafton den 23:e juni år 1923. Detta till minne av 400-årsdagen av kung Gustav Vasas intåg i Stockholm.

Under 1920-talet var strömningarna nationalromantiska och stadshuset är ett utmärkt exempel på den stil som kom att kallas den nationalromantiska. Men både exteriört och interiört finns inslag av helt andra stilar som italiensk renässans, nordisk gotik och islamisk konst. Östberg förenade dessa olika stilar till en helt egen arkitektur som inte har sin motsvarighet någon annan stans i Sverige.

När man betraktar Stadshuset från Riddarholmskajen blir det också tydligt att Östberg inspirerats av den venetianska arkitekturen som t.ex. Dodgeplalatsets arkader och Markuskyrkans kampanil. Intressant är att just stadshustornet var den del av arkitekturen som Östberg kämpade med in i det sista. Många skisser finns på olika alternativa avslutningar. 

Tornspiran kröns av tre stora förgyllda kronor som är en mycket gammal symbol för Sverige. Om man orkar kämpa sig upp för de 365 trappstegen väntar som belöning en fantastisk utsikt över det magnifika stadsrum som bildas mellan Riddarfjärden och Söders höjder. 

Men stadshuset är inte bara storslagen arkitektur eller inramning för den högtidliga Nobelfesten. Det är fortfarande en fungerande arbetsplats för Stockholms kommunledning och förvaltning. Här sammanträder kommunfullmäktige var tredje vecka i den imponerande rådssalen. Takhöjden är imponerande nitton meter och takstolarna se ut att ha fått sin inspiration från vikingatiden.

Och på väggarna i den Gyllene Salen, med sina 18,6 miljoner mosaikbitar i färgat glas och guld, finns ett delikat byggfel.  Stockholms skyddshelgon S:t Erik, saknar huvud. Felet är förmodligen förorsakat av arkitekten själv på grund av en sen ändring.

För de flesta av oss, som förmodligen aldrig för en inbjudan till Nobelfesten, kan jag varmt rekommendera att följa med på en guidad tur. Då får ni se och höra ännu fler spännande detaljer och berättelser om Stadshuset och arkitekten Ragnar Östberg.

PLACE :  59°19'39.0"N 18°03'15.6"E

KUNGSHOLMEN, STOCKOLM, SWEDEN

ARCHIITECT: RAGNAR ÖSTBERG  YEAR 1923

Soon it`s time for the solemn Nobelbanquette in the City Hall of Stockholm. This will fill the Blue Hall with Nobel laureates, the royal family and other celebrities to pay tribute to this year´s winners of the Nobel prices. Guests gather in the Golden Hall and proceed the famous stairs down to the decorated tables in the Blue Hall. Many people have asked themselves why it is called the Blue Hall and the explanation is that the architect Ragnar Östberg from the beginning imagined the walls covered wtih blue plaster but changed his mind in the end. 

The City hall is certainly Sweden´s most famous building and was designed by the architect Ragnar Östberg in the 1920s. After a construction period of nearly 15 years the inauguration ceremony took place on Midsummer June 23, in 1923. This was in memory of the king Gustav Vasa who exactly 400 years earlier marched to Stockholm.

When looking at the City Hall from the quay of Riddarholmen, it is also obvious tha Östberg was inspired by venetian architecture such as the arcades of the Dodge Place and the campanile of St Markus church. It is also interesting that the tower was the part of the architecture that Östberg struggled most with. Many sketches shows different alternatives of the tower.

The spire is crowned by three large, gilted crowns which is a very old symbol of Sweden, If you have the energy to climb the 365 steps the reward is a stunning view of the magnificent city landscape formed of the waters of Riddarfjärden anf the heights of the island of Södermalm.

But the City Hall is not only grand architecture or a setting for the Nobel banquette. The City Hall is also the workingplace for the leadership of Stockholm Municipality and administration. The council meets every third week in the impressive Council chamber. The ceiling height is impressive nineteen meters and the rafters appears to have been inspired of the Viking era. 

And on the walls of the Golden Hall, with its 18.6 million mosaic pieces of colored glass and gold, hides a delicate construction defect. Stocholm´s patron the Saint St. Erik has no head. The error was probably caused by the architect himself because of a late change. 

For most of us, who probably never will get an invitaiton to the Nobel Banquet, I can recommend to take a guided tour. Then you will hear and see even more exciting details and stories about the City Hall and learn more about the architect Ragnar Östberg.

BYGGEMENSKAPER I TÜBINGEN - COMMUNITY BUILDING IN TÜBINGEN

Tübingen, TYSKLAND

Den lilla universitetsstaden Tübingen i södra Tyskland har under de senaste åren blivit känt för sin medvetna satsning på ett hållbart stadsbyggande. Efter Berlinmurens fall brottades många tyska städer med konsekvenserna av demilitariseringen. Plötsligt fanns centralt belägen mark som tidigare tillhört militären till städernas förfogande. I Tübingen stod kasernerna som tillhört de franska militärerna tomma och hade successivt  börjat förfalla.

Behovet av nya bostäder var stort i och Tübingens nya gröna, politiska ledning tog beslutet om att pröva sina visioner om en mer hållbar stadsutveckling. Man började i de Franska kvarteren som tidigare varit en fransk militärförläggning.  De gamla kasernerna rustades upp och inreddes till bostäder. Andra fastigheter i området uppläts till konstnärer och andra i behov av lokaler och arbetsplatser.

Bärande idéer var att bevara de gamla kasernerna och blanda dem med nya bostäder. För att skapa levande och attraktiva offentliga rum såg man gärna till att bottenvåningarna hade verksamheter och service.

Visionen var en stadsdel med en stark miljöprofil, med levande bottenvåningar och där bilarna fick ge plats till förmån för gående och cyklister.

Genom att skapa mindre byggrätter och ge stor frihet i arkitektoniskt uttryck och materialval åstadkom man en småskalighet med mångfald och variation.

Staden upplät marken till olika exploatörer men ställde också ambitiösa krav för genomförandet. Man önskade också involvera det boende tidigt  i processerna och skapade därför även förutsättningar för det man kallar för "Byggemenskaper".

En byggemenskap innebär att en grupp individer eller familjer sluter sig samman för att förverkliga sin idé om sitt boende framförallt i ett flerfamiljshus och på detta sätt blir sin egen byggherre.  Drivkrafterna varierar - det kan handla om att vilja bo ekologiskt, kunna påverka sin bostads utformning och men även kunna påverka kostnaden för sitt boende.

Intressenterna finansierar projektet med egna insatser, både ekonomiskt och med egna arbetsinsatser, från första projektdagen. De boende driver tillsammans projektet med stöd av professionella utvecklare.  

I staden Tübingen finns ett kommunalt bolag som hjälper till i denna process. De förmedlar kontakter mellan olika intressegrupper, banker, arkitekter, projektledare och entreprenörer. För att få en markanvisning måste den blivande byggemenskapen presentera i sitt förslag hur de uppfyller kvalitetskraven. De kan var krav på ett visst antal lägenheter för äldre eller handikappade, lokaler i bottenvåningen eller extra höga krav på låg energiförbrukning.

Att ge sig i en sådan här process kräver ett visst risktagande men efterhand har också dessa processer formaliserats och utvecklats. Det kan bli långa och utdragna processer som kräver insatser både i egen tid och i pengar. Under resans gång kan det finnas motstridiga viljor och risk för avhopp.

Byggemenskaperna passar inte alla och är inte heller den enda lösningen på ett hållbart och mer demokratiskt byggande. Personligen anser jag att det finns många fördelar, både för individen och för samhället.

Framförallt ser jag det som ett sätt att ge de boende möjlighet att påverka sitt eget boende och även kostnaderna genom delaktighet och transparens genom hela processen.

För samhället är det en stor vinst när de boende blir engagerade i samhällsplaneringen. Dessutom blir resultatet en större mångfald och en större variation i arkitektoniskt uttryck..

      

Tübingen, GERMANY

The small university town of Tübingen in southern Germany has in recent years become known for its deliberate focus on sustainable urban development. After the fall of the Berlin Wall many German cities wrestled with the consequences of the demilitarization. Suddenly was centrally located land that previously belonged to the military to the cities' disposal. In Tübingen stood caserns that had belonged to the French military empty and began to gradually decay.

The need for new housing was huge in Tübingen and the new green, the political leadership took the decision to try out their visions for a more sustainable urban development. It began in the French Quarter, formerly a French military camp. The old caserns were renovated and furnished to housing. Other properties in the area was made available to artists and others in need of room for different activities and workplaces.

The fundamental idea was to preserve the old caserns and mix them with new housing. To create vibrant and attractive public spaces was ground floors with activities and service encouraged.

The vision was a neighborhood with a strong environmental profile, with lively ground floors and where the cars had to make way for the benefit of pedestrians and cyclists.

By creating smaller development rights and give a great freedom of architectural expression and choice of materials a small-scale diversity and variation was achieved.

The city voluntarily donated land to various developers but also established ambitious requirements for implementation. They also wanted to involve the residents early in the processes and therefore also created the conditions "Community building".

The concept of  a "Community building" is basically to realize an idea of accommodation where a group of individuals or families join together and become their own developer. The incentives vary - it can be about wanting to live ecologically, to influence their residential design and but also could be able to affect the cost of their accommodation.

Stakeholders will finance the project with their own efforts, both financially and with their own working time, from the first project day. Residents manage the project with the support of professional developers. 

In the town of Tübingen the municipal corporation helps out in this process. They arrange contacts between different interest groups, banks, architects, project managers and contractors. To get a land allocation must the prospective community builders present in their proposals how they meet the quality standards. They can for example  be claims on a certain number of apartments for the elderly or infirm, activities and service on the ground floor or extra demands for low energy consumption.

Giving in a process like this requires some risk taking but eventually these processes also have formalized and developed. It can be long and drawn out processes that require action both in own time and money. Along the way, there may be conflicting wills and risk of defection.

The Communitiy building does not fit all, nor is it the only solution to a sustainable and more democratic building but personally I think that there are many benefits, both for the individual and for society.

Above all, I regard it as a way to give the residents the opportunity to influence their own accommodation and also the cost through participation and transparency throughout the whole process.

For society, I find it a big win when the residents get involved in community planning. Moreover, the result is a great diversity and variety in architectural expression.

MARKUSKYRKAN I BJÖRKHAGEN - THE CHURCH OF MARKUS IN BJÖRKHAGEN

PLATS :  PLATS :  59°17'32.6"N 18°7'4.8"E

MALMÖVÄGEN 51, STOCKHOLM, SVERIGE

ARKITEKT: SIGURD LEWERENTZ

ÅR:  1956



Bakom de vita björkstammarna skymtar kyrkobyggnaden i varmt, rödbrunt murat tegel. Stammarna avtecknar sig vackert mot de slutna fasaderna och ger ett effektfullt spel mellan ljus och skugga.

Markuskyrkan är resultatet av en arkitekttävling där förslaget från arkitekten Sigurd Lewerentz utsågs som vinnare. I sitt tävlingsförslag valde han att placera en diskret och låg kyrkobyggnad som kunde tala sitt eget språk utan hänsyn till omgivningen.

Som arkitekt hämtade Lewerentz ofta sin inspiration från naturen men var samtidigt mycket intresserad av det matematiska som det Gyllne snittet. Han arbetade också ofta med symmetrier och med att deformera och förskjuta för att åstadkomma rörelse i rummen.

I Markuskyrkan har Lewerentz använt befriande få och obearbetade material. Han har arbetat med hårdbränt tegel från Helsingborg, keramiska golvplattor från Höganäs, lättbetong i tak och furu i limträbalkar. På taken ligger kopparplåt eller papp. Även inuti kyrkan finns samma tegel både på väggar och i de välvda taken. Inredningsdetaljerna är i furu, mässing och kalksten. Målning har använts mycket sparsmakat.

I kyrkan finns inga dörrfoder, socklar eller tätningslister.  De elektriska ledningarna har dragits direkt på väggarna. Här i Markuskyrkan använde Lewerentz för första gången stora isolerglasfönster utan karmar och istället elastiska fogmassor. Fönstren ramar i vissa lägen in naturen utanför och blir till stora tavlor i kyrkorummet. Belysningen, i form av lyktor och ljuskronor är av mässing.

Konstnärsparet Barbro och Robert Nilsson fick här också tillföra mer taktila och mjuka material i form av vackra vävnader och exempelvis fårskinnsklädda stöd för de knäböjande. Robert Nilsson har även komponerat  dricksfontänen i gjuten brons vid dammen mellan församlingshuset och pastorsexpeditionen.

Redan under byggnadstiden väckte kyrkan berättigad stor uppmärksamhet och gjorde arkitekten Sigurd Lewerentz känd för en större publik. Det första Kasper Salinpriset gick till Markuskyrkan 1962.  Detta pris utdelas årligen av Sveriges Arkitekter till ett svenskt byggnadsverk eller grupp av byggnader. Det anses vara det förnämsta priset i sitt slag i Sverige.

Kyrkan uppmärksammas fortfarande för sin kompromisslösa skönhet och om något byggnadsverk förtjänar epitetet tidlös så är Markuskyrkan, i mitt tycke, ett utmärkt exempel.

PLACE:  59°17'32.6"N 18°7'4.8"E

MALMÖVÄGEN 51, STOCKHOLM, SWEDEN

ARCHITECT: SIGURD LEWERENTZ

YEAR:  1956

Behind the white birch trunks you glimpse the church building in warm, maroon brick. The trunks stand out beautifully against the bricked wall and creates a dramatic inteplay of light and shadows.

The church of Markus is the result of an architectural competition in which the proposal from the architect Sigurd Lewerentz was named the winner. In the competition he chose to place a discreet and low church who could speak its own language without regard to its surroundings.

As an architect Lewerentz often took  his inspiration from nature but he was also very interested in mathematichs  as in the golden ratio. He also often worked  with symmetries and to deform and displace to provide movement in the rooms.

In the church of Markus Lewerentz spent very few and raw materials. He worked with hard-baked brick from Helsingborg, ceramic floor tiles from Höganäs, concrete ceilings and wooded beams. On the roof is a copper plate or cardboard. Even inside the church you find  the same  bricks in both  walls and arched ceilings. The interior details are in pine, brass and limestone. Painting has been used very sparse.

The church has no architraves, skirting or seals. The electrical lines have been drawn directly on the walls. Lewerentz used here for the first time large glazed windows without frames wtih  elastic sealants. The windows frames in certain positions the wild outside and turn it into large paintings in the church. The lighting in the form of lamps and chandeliers are made ​​of brass.

The artistic couple Barbro and Robert Nilsson got here the possibility to bring more tactile and soft materials in  form of beautiful fabrics and as an example sheepskin-covered support for  kneeling. Robert Nilsson  composed the drinking fountain in cast bronze at the dam between the parish house and the parish office.

Already during the construction period the church brought entitled attention and did the architect Sigurd Lewerentz known to a wider audience. The first Kasper Salin prize went to the church of Markus in 1962. This prize is awarded annually by the Swedish Association of Architects to a Swedish buildings or group of buildings of high architectural class. It is considered the finest price of its kind in Sweden.

Church still recognized for its uncompromising beauty and if anything deserves the epithet timeless is the church of Markus, in my opinion, an excellent example.

DOMKYRKAN I LUND - THE CATHEDRAL OF LUND

PLATS :  59°18'48.0"N 18°8'26.5"E

STORA SÖDERGATAN I LUND, SVERIGE
ARKITEKT: DONATUS,  ADAM VAN DÛREN, CG BRUNIUS, HELGO ZETTERVALL, EILER GRAEBEÅR:  1103 -1145 

Domkyrkan i Lund är ett imponerande byggnadsverk. Dess karaktäristiska torn syns på flera mils håll från den skånska slätten och de båda tornen dyker också upp i oväntande vinklar i stadens centrala delar. Den är känd som Nordens främsta romanska katedral. 

Arbetet med att bygga kyrkan började 1103 då Lunds biskop utnämndes till ärkebiskop över hela Norden. Arkitekten Donatus ledde arbetet och till sin hjälp han skickliga stenhuggare från Rhentrakten och från Italien.  Högaltaret kunde invigas  år 1145. 

Kyrkan har restaurerats flera gången och kända namn i detta sammanhang är den westfaliske stenghuggaren Adam van Dûrer, CG Brunius och Helgo Zettervall. Den senare lät göra en kontroversiell restaurering då han under de sena 1800-talet lät riva hela västfasaden och de ursprungliga tornen för att uppföra nya torn i nyromansk stil. Det är dessa torn Du ser idag.

Missa inte att gå ner till kryptan. Där hittar Du jätten  Finn på en av kolonnerna. Enligt sagan var det egentligen han som lät bygga Lunds domkyrka. Men Finn ville riva kyrkan eftersom han inte fått betalt för kyrkbygget. Enligt sägnen förminskades han och förstenades vid kolonnen och här står han kvar än idag.   

Ytterligare en sevärdhet är det medeltida uret som kom till domkyrkan omkring 1425. Det finns bara tre ur som liknar detta i hela Europa. Uret är både kalender och ett astronomiskt ur. Ett par gånger om dagen spelar uret och till tonerna av den medeltida hymnen In Dulci Jubilo rör sig de tre vise männen med sina tjänare runt Maria med Jesusbarnet,  

Domkyrkan har dominerat den lilla universitetsstaden Lund i snart 1000 år och många är de historiska händelser som ägt rum på platsen.

LOCATION :  59°18'48.0"N 18°8'26.5"E

STORA SÖDERGATAN I LUND, SWEDEN
ARCHITECT: DONATUS,  ADAM VAN DÛREN, CG BRUNIUS, HELGO ZETTERVALL, EILER GRAEBE YEAR:  1103 -1145 

The cathedral in Lund is an impressive building. Its distinctive towers are visible for miles from the plains surrounding the city. The two towers are also appearing in unexpected angles in the city center. It is known as the foremost Nordic romanesque chatedral. 

The work of building the church began in 1103 when the bishop of Lund was appointed archbishop over Scandinavia. Assisted by skilled stonemasons from Germany and Italy the architect Donatus led the construction.  In 1145 was the high altar consecrated.

Several times has the cathedral been restored and well known names in this context is the stonemason Adam van Durer, CG Brunius and Helgo Zettervall. The latter was responsible for the controversial demolition av the western facade and the original towers in order to build new towers in a neo romanesque stye. It is these towers you meet today.

Do not miss a visit to the crypt.There you will find the giant Finn on one of the columns. According to the tale it was Finn who built the cathedral. But Finn wanted to demolish the church because he had not been paid for the construction.  According to legend, he was diminished and petrified at the column and here he still remains today.

Another attraction is the medieval clock that came to the cathedral around 1425. There are only three if which are similar to this throughout Europe. The clock works both as a calendar and an astronomical clock. A couple of times a day the three wise men with their servants moves around May with baby Jesus to the sounds of the medivial hymn In Dulci Jubilo. 

The Cathedral has dominated the small university town of Lund in almost 1000 years  and many are the historical events that have occurred on the site.

FULLRIGGAREN AF CHAPMAN - THE FULLRIGGED SHIP AF CHAPMAN

PLATS :  59°19'30.6"N 18°4'48.8"E

VÄSTRA BROBÄNKEN, SKEPPSHOLMEN, STOCKHOLM
ARKITEKT: OKÄND  SKEPPSBYGGAREÅR:  1881

Straxt före det första världskriget hade segelfartygen en intensiv storhetsperiod. Både på Åland och längs den skånska sydkusten hade segelfartygen stor ekonomisk betydelse innan de ersattes av ång- och maskindrivna fartyg. Segelfartygen fraktade ofta trävaror från Norrland och Finland och hade med sig kol och koks från England och Tyskland. 

Af Chapman är en vacker tremastad fullriggare som ursprungligen sjösattes i Storbritannien 1881. Den första resan gick runt Kap Horn till USA´s Stillahavskust. I början av 1900-talet såldes hon till Norge där fartyget fraktade sågade trävaror till Australien och återvände därifrån med vete och annat spannmål. 

 När svenska flottan 1923 köpte skeppet byttes namnet till af Chapman efter 1700-talets stora svenska skeppsbyggare Fredrik af Chapman. Hon var under en längre period skolfartyg för skeppsgossekåren som utbildade unga pojkar till sjömän ombord på fartyget. Sista gången hon seglade var 1934.

Många av segelfartygen blev så småningom till kaffeved men af Chapman köptes av Stockholms stad och är sedan 1949 ett vandrarhem. Hon har nyligen genomgått en större renovering och fått riggen återställd i originalskick. 

För 100 år sedan var Stockholms kajer fyllda med liknande skepp som skonare, barkar, briggar, jakter,slupar och galeaser. Af Chapman är en länk tillbaka till historien om en annan tid där sjöfarten hade en stor betydelse, speciellt för Sverige, som är omgivet av kust.

Fullriggaren har seglat mer än 200 000 nautiska mil vilket motsvarar nästan tio gånger runt jorden. Men trots att hon är närmare 75 meter bred och över 11 meter bred så måste fartyget känts väldigt litet när det mötte oväder med stormar på väg till Kap Horn eller Australien.

Om man ställer sig bakom ratten kan man föreställa sig hur det känns när sjöarna sköljer över däcket. Stormasten är nästan 44 meter hög och det är hisnande att tänka sig att sjömännen klättrade upp i riggen och gick längs rårna när seglen skulle beslås. I alla slags väder...

Vandrarhemmet i fartyget är öppet året runt och sommartid finns även en bar med servering ombord.

PLATCE :  59°19'30.6"N 18°4'48.8"E

VÄSTRA BROBÄNKEN, SKEPPSHOLMEN, STOCKHOLM, SWEDEN
ARCHITECT: UNKNOWN SHIPBUILDER

YEAR:  1881

Shortly before the First World War had sailing ships an intense period of greatness. Both at Åland and along the southern coast of  Sweden sailing ships had great economic significance before they were replaced by steam and power driven vessels. Sailing ships often carried timber from north of Sweden and Finland and brought coal and coke from England and Germany. 

Af Chapman is a beautiful three-masted full-rigged ship that was originally launched in the UK 1881. The first trip went around Cape Horn to the USA's Pacific coast. In the early 1900s she was sold to Norway, where the ship was carrying sawn timber to Australia and returned from there with wheat and other cereals. 

 When the Swedish Navy bought the ship in 1923 the name was changed to af Chapman after 1700s large Swedish shipbuilder Fredrik af Chapman. She was for a long period of time a  marine training ship for young sailors. The last time she sailed was in 1934.

Many of the sailing ships were eventually smashed to smithereens but af Chapman was purchased by Stockholm City and is since 1949 a hostel. She has recently undergone a major renovation and got the rig restored in original condition. 

Hundred years ago the Stockholm waterfront was filled with similar ship schooners, barks, brigs, yachts, sloops and galleys. Af Chapman is a link back to the story of another time where shipping had a great importance, especially for Sweden, which is surrounded by coastline. 

Af Chapman has sailed more than 200,000 nautical mil which is almost ten times around the earth. But even though she is almost 75 meters wide and over 11 meters wide so must the ship felt very small when it encountered bad weather with storms on her way to Cape Horn or to Australia. 

If you step behind the wheelyou can imagine how it feels when the lakes washes over the deck. The mainmast is almost 44 meters high and it is breathtaking to imagine that sailors climbed into the rig and walked along the yards when the sails were furled. In all kinds of weather ... 


The hostel in the ship's open year-round and summer is also a bar with a restaurant on board.

CARL ELDH´S ATELJÉ - THE STUDIO OF CARL ELDH

PLATS :  59°21.163'N 18°3.117'E

BELLEVUEPARKEN, LÖGEBODA VÄGEN 10, STOCKHOLM,SVERIGE
ARKITEKT: RAGNAR ÖSTBERGÅR:  1919

I Bellevueparken, med utsikt över Brunnsvikens glittrande vatten, valde skulptören Carl Eldh med stor omsorg platsen för sin ateljé som skulle komma att bli hans arbetsplats i över 30 år.

Arkitekten Ragnar Östberg, som är mest känd för att ha ritat Stockholms stadshus, skapade här en unik tjärad träbyggnad i nationalromantisk stil med klassicistiska inslag. För att ta tillvara norrljuset och utsikten är gaveln mot norr helt uppglasad i den största ateljén. I de båda ateljéerna är rumshöjden hög och det är öppet till nock. Från ett högt sittande, runt fönster,  letar sig solens strålar ner över porträttbysterna över kända svenska kulturpersonligheter som Strindberg och Fröding.

I den lilla rotundan i anslutning till ateljén kunde skulptören  eller hans modeller ta en paus på dagbädden och vila ögonen på vackra målningar och fotografier från Eldhs konstnärsvänner. Under den delvis täckta entrén kunde han sitta i skuggan och hade även möjlighet att arbeta utomhus i den vackra trädgården.

Själva ateljén är unik eftersom den i stort sett ser ut som när Carl Eldh arbetade där. I de båda ateljéerna finner Du över 1000 av Carl Eldhs verk.  Han levde mellan åren 1873 till 1954 och var sin tids mest anlitade konstnär. Han slog igenom år 1900 vid världsutställningen i Paris med sin skulptur Innocence. Eldh var mycket produktiv under hela sitt liv och kom senare att flytta tillbaka till Sverige där han anlitades av dåtidens kungligheter, politiker och andra kändisar. Många av hans skulpturer är porträttlika och han hade en unik förmåga att fånga det personliga uttrycket hos var och en.

I ateljéerna som är fyllda från golv till tak finner Du  tidiga statyetter, porträttbyster, skisser och förlagor i gips till hans mest kända verk. Men här finns också verktyg och andra personliga tillhörigheter. Miljön ger en fantastisk upplevelse av en konstnärsateljé från tiden och ger även en bild av skulptörens arbetsmetoder från skisser till färdiga skulpturer.

Museet är öppet för visningar under sommartid. Ateljén, Kråkvilan 24, med tillhörande trädgård förklarades som byggnadsminne i januari 2010. 

 

PLACE :  59°21.163'N 18°3.117'E

BELLEVUEPARKEN, LÖGEBODA VÄGEN 10, STOCKHOLM,SWEDEN
ARCHITECT: RAGNAR ÖSTBERGYEAR:  1919

The location is Bellevue Park overlooking Brunnsvikens shimmering water. Right here the sculptor Carl Eldh, choose, with great attention,  the location of his studio which was to become his workplace for over 30 years. 

The renowned architect Ragnar Östberg, who is best known for having designed the Stockholm City Hall, created this unique tarred wooden building in  national romantic style with classical elements. To take advantage of the light from north and the view, the north gable is almost fully glazed in the main studio. The two studios have a very high room height and are open to the ridge. From a high sitting window, the sun's rays reach the portrait busts of famous Swedish cultural personalities as Strindberg and Fröding. 

In the small rotunda adjacent to the studio,  the sculptor or his models were able to take a break on the daybed and rest their eyes on  beautiful paintings and photographs from the sculptors artist friends. During the partly roofed entrance, he could sit in the shade and he also had the opportunity to work outdoors in the beautiful garden. 

The studio is unique in because it basically looks like it did when Carl Eldh worked there. In the two studios you will find over 1000 of Carl Eldhs works. He lived from 1873-1954 and was one of his time most engaged artist. His breakthrough came in 1900 at the World Exhibition in Paris with his sculpture Innocence. Eldh was very productive throughout his life and  moved later back to Sweden, where he was hired by contemporary royals, politicians and other celebrities. Many of his sculptures are lifelike portratits and he had a unique ability to capture the personality in each one. 

The studio is filled with sculptures from floor to ceiling. You will find early statuettes, portrait busts, sketches and models in plaster of Eldh´s  most famous works. But there are also tools and other personal belongings. The environment provides a fantastic experience of an artist's studio from the time and also gives a picture of how a sculptor is working from sketches to finished sculptures. 


The museum is open for tours during the summer. The studio, Kråkvilan 24, with associated garden was declared a heritage building in January 2010.

, 

VILLOR I VATTNET - WATER VILLAS

PLATS :  59°18'48.0"N 18°8'26.5"E

RYSSVIKEN, MARINSTADEN, NACKA, SVERIGE
ARKITEKT: HMXV ArkitekterÅR:  2005-2007

Vad sägs om att bo på vattnet?

Stockholm är omgivet av vatten och på de flesta ställen är vattnet också badbart. Bostadsbristen är tyvärr ett stort problem i Stockholm för många vill flytta hit. Längs flera av kajerna är det tillåtet att bo på båtar och det börjar bli mer och mer populärt.

På några ställen har man tagit ett steg längre och gjort planer som tillåter villor på vattnet. Här i Ryssviken, nära Svindersvik i Nacka, finns en plan som tillåter ett fyrtiotal villor på vattnet och ungefär ett trettiotal på land. 

Idag finns några av vattenvillorna på plats. De är i tre våningar med egen båtplats utanför huset. Högst upp finns sovrum, på mellanplanet finns köket och vardagsrummet. Längst ner, under vattnet, finns utrymme för gästrum och bastu. Du har kontakt med vattnet både från ett trädäck runt huset och även från en balkong från det översta planet. Entrén är från den gemensamma bryggan.

Med sina karaktärsfulla takformer och med en blandning av plåt och trä har husen både en marin och industriell karaktär. 

Om du gillar vatten och båtar trivs du helt säkert här!

PLATS :  59°18'48.0"N 18°8'26.5"E

RYSSVIKEN, MARINSTADEN, NACKA, SWEDEN
ARCHITECT: HMXV ArchitectsÅR:  2005-2007

How about living on the water? 

Stockholm is surrounded by water and in most places the water is also bath able. The housing shortage is unfortunately a problem in Stockholm because many people wants to move here. Along several of the quays it is allowed to actually live on boats and this life is getting more and more popular.

In some places they have taken a step further and made plans that allows villas on the water. Here in Ryssviken, close to Svindersvik in Nacka, a plan allows some forty villas on the water and about thirty on land. 

Today, there are some nice villas on the site. They have three floors with private berths just outside the house. At the top are bedrooms, on the second floor you find kitchen and living room. At the bottom, under the water, there is room for guests, relaxing and a sauna. You have contact with the water both from a wooden deck around the house and also from a balcony on the top floor. The entrance is from the common pier.

With its characterful roof shapes and with a mixture of metal and wood the houses have a touch of both marine and industrial references.

If you like water and boat-life you will fore sure enjoy living here!